









|
|
Bilderna i fotogalleriet har en
storlek på ungefär 130 kb.
Klara Beata brukade möta oss strax efter
Långholmsbron och följde sedan med oss upp genom parken. Hon brukade
springa på vägen med något utbredda vingar som en i hundflocken. Hennes
livspartner, en kråka med skadat ben, följde med på avstånd, hade inget
förtroende för människor. Vi som gillar kråkor brukar ge dem "hundgodis"
eller något annat gott. Klara Beata var skicklig på att ta lyra.
Fix var den av hundarna som Klara Beata
gillade mest och hon brukade nypa honom i svansen, när hon fick chans
till det.
|
|
|
Ska de inte börja snart?
|
|
|
|
Det kommer bestämt någon
|
|
|
|
Fix och Klara Beata
|
|
|
|
Fnurra på tråden
|
|
|
|
|
Jonni avvaktar
|
|
|
|
Sjas!
|
|
|
|
|
Klara Beata och Sussi
|
|
|
|
|
Å, bröd i fickan!
|
|
|
|
Varmt!
|
|
|
|
Vatten!
|
|
|
|
|
|
|
Sjas!
|
|
|
|
|
Presentation av årets unge
|
|
|
|
|
Jonni lurpassar
|
|
|
|
|
|
Sjas!
|
|
|
|
|
Jag funderar på att nypa honom i svansen
|
|
|
|
Nu har jag nypt. Kvick reträtt.
|
|
|
|
Nu sjappar jag
|
|
|
|
Varmt
|
|
|
|
|
|
|